2-2021

Ledaren
av Håkan Bull, redaktör

Bästa akvarellvänner!

Inför skrivandet av denna ledare konstaterar jag att detta är den femte ledartexten där jag känner mig moraliskt skyldig att erkänna att allt inte är som vanligt; Corona/Covid 19 plågar fortfarande världen och inte minst det nordiska kulturlivet. Gallerier och konstnärer har satsat på digital konstförsäljning som aldrig förr då otaliga utställningar har ställts in eller haft få besökare. I akvarellvärlden märker man hur våra akvarellpedagoger har tvingats avstå från kurser där man möts och målar men försökt kompensera genom digital verksamhet. Oron har varit stor men uppfinningsrikedomen därmed större.

I NAS håller vi vårt andra digitala årsmöte den 13 juni i år och styrelsen har faktiskt inte träffats i verkliga livet sedan november 2019. Men det får gå och akvarellen rullar på även om fler konstnärsintervjuer än vanligt skett digitalt. Jag har aldrig förr varit så glad att jag har en ateljé att gå till där jag trivs med att vara ensam och färdas in i mina bildvärldar. Jag tror att det inre poetiska rummet och den konstnärliga fantasin är en viktig kraft för helande och växande.

I Peter Köhlers konst magasineras känslan av dröm och saga. Där får småtomtar i röd strutmössa förekomma, och i den odlande målaren Eva Magnussons bilder förvandlas grönsakslandet till kosmiska världslandskap medan den danska 1800-talsmålaren Johan Thomas Lundbye låter oss vila i den danska guldålderns pastorala idyll. Vi återkallas till en nyktrare verklighet i testen av Winsor & Newtons nya syntetpenslar som vi bett Anna Törnquist att testa. Hon förvånas över sina slutsatser.

Dessutom finns en liten presentation av Finlands livaktiga akvarellsällskap SAY och akvarellens skribent, tillika förre chefredaktör, Jacqueline Stare presenterar sig. Vi påminner också om det kommande årsmötet samt pappershelgen på Lessebo bruk