akvarellen 4-2012

Ordföraren har ordet

av Anna Törnquist

Tidig morgon på tåget, ännu en stund kvar till gryningen. Återigen funderar jag på hur jag ska ta mig igenom de mörka månaderna – jag längtar ju så efter ljuset! Och det är jag inte ensam om. Kanske är det just denna längtan som gör att akvarellkonsten är så rik och levande i Norden? För visst är jakten på ljuset en gemensam faktor för de flesta av oss som målar akvarell. Jag tänker tex på det fantastiska vinterljuset i Lars Lerins Lofotenbilder, på de sneda solstrålarna i Hasse Karlssons ödehus och på Monica Månssons magiska skålar, som tycks glöda av ett inre ljus.Jag har funderat på varför det är just akvareller som erbjuder de bästa ljusskildringar jag känner till i samtidskonsten, och har en enkel teori: avsaknaden av täckande vit färg. Det vitaste vi har att tillgå är det omålade papperet, så ljusflödet i en akvarell måste planeras från början och vi får bevaka oss själva som hökar för att inte måla bort ljuset i bilden. Kan detta vara en bidragande orsak till att akvarellmålare ofta har så tydligt fokus på just ljuset? I förlängningen skulle det ju kunna förklara varför det är just bland Nordens ljuslängtande folk som akvarellkonsten har ett så starkt fäste.

Att vi är många som målar akvarell i Norden märktes inte minst i samband med den jurybedömda internetutställningen. Tack alla ni som skickar in bilder! Juryn hade ett drygt arbete med att välja vilka hundra bilder som skulle läggas upp på hemsidan. Vi hoppas det blir minst lika stort intresse för att sända bilder inför urvalet till Nordisk Akvarell 2013 i Løten nästa sensommar och höst. Med lika många akvareller från våra vänner i ECWS blir det ett spännande möte mellan nordiskt och mer sydländskt akvarellmåleri.

För boende och besökare i Stockholmsområdet finns det nu möjlighet att njuta av god, nordisk akvarellkonst på Fullersta Gård i Huddinge 24 nov 2012-13 jan 2013. Vi får ju ta vara på ljusglimtarna när vintermörkret lägger sig. Tåget passerar just en stilla sjö, där dimmorna driver strax över ytan. Det spegelblanka vattnet återkastar himlens första gryningsljus mot en fond av kolsvart granskog. Det är bedövande vackert, och jag tänker att det inte är konstigt att så många magiska ljusskildringar finns i just det nordiska måleriet. Det är i kontrast till mörkret som vi verkligen ser det – ljuset!