akvarellen 3-2013

Ordföranden har ordet

av Anna Törnquist

Det upphör inte att fascinera mig vilket engagemang akvarellmåleriet väcker. Tänk att glädjen över att uttrycka sig med färg och form föder en sådan kraft att det för många bär till ett ideellt arbete långt utöver det egna bildskapandet! Medan jag skriver detta pågår de sista förberedelserna inför akvarellsymposiet och den stora utställningen i Løten. De första internationella deltagarna dyker upp redan i början på veckan, och fredag den 16 augusti öppnar de gamla industriportarna i Klevfos industrimuseum så att alla tillresande besökare kan få vandra från akvarell till akvarell, vackert upphängda mellan pappertstravar och fantasieggande maskiner.

Detta är det i särklass största evenemanget som Nordiska Akvarellsällskapet någonsin genomfört, och jag tror inte att någon riktigt förstod vilken enorm arbetsinsats det skulle medföra.

Ja, jag vet att jag skrev om alla dessa fantastiska människor i förra krönikan också, dessa "doldisar" som helt utan materiell kompensation lägger ner oerhört mycket engagemang och tid för ett förverkliga evenemanget i Løten. Men det tål att upprepas, och den här gången ska jag lyfta fram några av dem i rampljuset.

Trond Einar Solberg Indsetviken, NAS förra ordförande, som stod för initiativet och i många år lagt ner ett målmedvetet arbete för att projektet skulle bli verklighet. Karin Keane, vår norska styrelsemedlem som vid invalet i styrelsen blev inkastad i projektet med huvudansvar för NAS insatser, och som utan att klaga lagt en halvtid på att planera och genomföra symposiet. Marianne Gross, vår danska styrelsemedlem som alltid svarar på mail med en gång, som alltid är behjälplig med att ta reda på svaret på de mest krångliga frågor, och vars insatser Karin Keane inte skulle klarat sig utan.

Att jag nämner just dessa tre beror på att de i samband med Løtenprojektet utfört mer ideellt arbete än vad som rimligen kan förväntas, och att de verkligen förtjänar all uppmärksamhet.

Såväl inom som utom styrelsen finns ytterligare en lång rad människor
som gjort värdefulla insatser, utan vilka projektet inte skulle varit genomförbart, men utrymmet i denna kolumn medger inte att nämna dem alla vid namn. Till er alla: ett djupt känt tack!