akvarellen 4-2014

Styrelsens hörna

av Linda Granfors, Finland

I mitt konstnärliga arbete håller jag på med både akvarellmålning och performance, och som styrelsemedlem i NAS ska jag här skriva om dessa två uttrycksformer och deras inbördes förhållande i mitt arbete. Vid ett jämförande av akvarell och performance hittar jag många liknande drag , åtminstone som jag ser det. Det jag är intresserad av att uttrycka i min konst påverkar valet av media, material och uppfattningen av dessa. Jag upplever akvarell som något rätt så immateriellt, uppbyggt med tunna lager av transparent färg och som tycks bestå mest av vatten och luft. Jag ser akvarell som en reflektion på en yta eller som en spegling i vatten. För mig är det immateriella intressant, eftersom jag strävar efter att uttrycka osynliga saker med hjälp av så lite konkreta objekt som möjligt. Med det osynliga menar jag sådant som minnen, intryck och känslor. En performance kan byggas upp med hjälp av många konkreta material, men verket själv utspelas i ögonblicket, i händelserna och i stämningen mellan publik och uppträdare. Det som finns kvar efter enperformance är rester eller spår, dokumentation och minnesintryck, men verket i sig finns inte kvar. Både akvarell och performance är för mig en metod att försöka beskriva, och i ett ögonblick fånga, något flyktigt och förgängligt.
När jag målar akvarell lämnar jag plats för slumpen och förändringar. Jag försöker vara öppen för infall och nya lösningar istället för att hålla mig till något förutbestämt. Jag kunde kanske säga att jag samarbetar med mitt undermedvetna. Det betyder att jag turvis ger över ordet till den delen av mig själv. Jag släpper loss, lyssnar och känner efter. Inom performance samarbetar jag med min kollega Aura Hakuri. Vi har arbetat många år tillsammans, så att det skapats en slags tillit i vår kommunikation och vårt samarbete. En samverkan som går ut på att vi båda bidrar med idéer och turas om att föra ordet. Jag upplever att akvarellmålning börjar som en diskussion med mig själv och performance som en diskussion mellan mig och Aura.