akvarellen 1-2014

Ordföraren har ordet

av Anna Törnquist

Förändringens vindar blåser! Med detta nummer av akvarellen får vi stifta bekantskap med vår nya redaktör, Håkan Bull. Jag tror att mycket kommer att vara sig likt, i alla fall till en början, men vem vet vart han kommer att föra oss med tiden? Håkan söker efter yngre akvarellkonstnärer att presentera för oss. Det ser jag fram emot, även om jag befarar att det är en svår uppgift. Medelåldern hos akvarellkonstens fritidsutövare är hög, det är sällsynt med akvarellutställningar av yngre konstnärer och akvarelltekniken lyser med sin frånvaro på de högre konstutbildningarna. Vi kanske måste vidga vår syn på vad vi letar efter? Styrelsens yngsta medlem, finska Linda Granfors, använder t.ex. akvarell i sitt arbete som performancekonstnär (se sidan 9). Det väcker min nyfikenhet. Om vi ska hitta de unga konstnärerna får vi inte stirra oss blinda på akvarellens traditionella uttryck och användningsområde.

Konsten har beträffande såväl innehåll som teknik genom tiderna varit ömsom konserverande, ömsom utmanande. Även om det är nödvändigt med fördjupning och förädling av kända tekniker och bilduttryck, så är kanske perioder av sökande, experimenterande och nyskapande de mest spännande. Uppbrottet från akvarellens underdåniga roll och traditionellt försiktiga uttryck har i stor utsträckning skett på den nordiska akvarellscenen, och vi har under några få årtionden fått uppleva framväxten av ett nytt synsätt på akvarellen som en unik och självständig konstart. Om vi bejakar ett fortsatt sökande förhållningssätt till hur akvarelltekniken kan användas, i ensamt majestät eller i fruktbar samverkan med andra material, i bildkonst och tredimensionella verk, i installationer och vid perfomancekonst, så finns det inga gränser för vart konsten kan föra oss!

Välkommen Håkan! Du har ett viktigt arv att förvalta. akvarellen spelar roll, och jag hoppas att du med din nyfikenhet och ditt öppna sinne låter förändringens vindar fortsätta svepa genom akvarellvärlden!

PS! Detta blir min sista krönika på ett tag. Vi har bestämt oss för att låta fler av styrelsemedlemmarna komma till tals och under rubriken "Styrelsens hörna" bjuda på en och annan akvarellfundering från våra nordiska länder. En liten men skojig förnyelse! På återhörande!